Statscheferna för 33 länder i Latinamerika och Karibien träffades nyligen i Caracas, Venezuela. Under mötet bildades CELAC, de latinamerikanska och karibiska staternas gemenskap.
I den nya organisationen får Kuba vara med men inte USA och Kanada. CELAC är en politisk organisation och den återspeglar ganska tydligt vart det blåser i Latinamerika just nu. Och en sak är säker - det blåser bort från USA. En del vill att CELAC ska ersätta de amerikanska staternas organisation, OAS, där USA och Kanada ingår men inte Kuba. Det är fortfarande en lång väg dit men tendensen är ändå tydlig.
"I århundraden har de påtvingat oss vad de velat. Nu är vår tid inne”, sa Venezuelas president Hugo Chavez på tal om USA när han öppnade CELAC:s mötet i Venezuelas huvudstad.
De latinamerikanska länderna stärker sina band. UNASUR, de sydamerikanska nationernas union som bildades 2008, är också ett tecken på det. Genom att slå samman de redan existerande tullunionerna Mercosur och Andinska gemenskapen verkar UNASUR för fördjupad politisk och ekonomisk integrering mellan de sydamerikanska länderna. Många ser UNASUR som en motsvarighet till den Europeiska Unionen.
Och på tal om EU, det skulle betyda en hel del att äntligen ingå ett frihandelsavtal med Mercosur, där Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay ingår. Men förhandlingarna har legat nere en lång tid efter oenighet kring tullar och framförallt europeiska jordbrukssubventioner.
Frankrike och nio andra euroländer vill behålla dessa subventioner och så länge de insisterar på det blir det inget frihandelsavtal.
Om man ändå skulle lösa knuten så skulle det vara som en vitamininjektion för den krisdrabbade Europa. Ett frihandelsavtal mellan EU och Mercosur skulle öka handeln mellan parterna avsevärt. De sydamerikanska ekonomierna skulle stärkas av det och för EU:s del skulle det vara ännu en utmaning. Men är det ett steg som man vågar ta?
EDUARDO BEREZÁN
Publicerad i Global Finland 4.1.2012
No hay comentarios:
Publicar un comentario