Cristina Kirchner tog hem en överlägsen seger i presidentvalet i Argentina. Hon blev omvald med över 53 procent av rösterna. Avståndet till tvåan socialisten Hermes Binner blev också stort, hela 37 procentenheter. Cristina som man kallar henne i Argentina kommer även att ha egen majoritet i parlamentet.
Presidentens popularitet kan förklaras med den höga ekonomiska tillväxten de senaste åren. I år kommer den att hamna på 9 procent. Den globala finanskrisen rör inte Argentina och enligt bedömare kan landets ekonomiska tillväxt bara jämföras med Indiens eller Kinas.
Hemligheten bakom Argentinas stadiga ekonomi är sojaproduktionen. Exportintäkterna har bidragit till att landet kunnat betala av räntan på sin utlandsskuld och satsa på sociala program.
Argentina lägger idag 14,7 procent av sin budget på utbildning, medan lite mer än 5 procent går till hälsovården. Den mest akuta fattigdomen bekämpas med familjebidrag och andra statliga program. Fattigdomen som legat på 54 procent under krisåren 2001-2002 har minskat till 10 procent enligt officiell statistik.
Den goda ekonomin har hjälpt henne att fatta populära beslut som t ex införande av ett barnbidrag som omfattar 3 miljoner barn, utdelningen av en miljon laptops bland gymnasieungdomar samt en höjning av pensionerna som kommer 2,5 miljoner pensionärer till del.
Hon tar också tagit fördel av det faktum att oppositionen är splittrad och mycket svag och har egentligen väldigt lite att komma med. Cristina har ridit på en sympativåg efter hennes makes och tidigare president Nestor Kirchners bortgång för ett år sedan. I alla politiska tal har hon hänvisat till ”honom” och byggt upp en känsloladdat dramaturgi.
Cristina har också varit konsekvent i kampen för rättvisa när det gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna som begicks under militärdiktaturen och har kunnat rida fram på känslan av att det faktiskt går bra för landet. Nu måste hon förvalta det förtroende hon fått. Argentinarna följer henne med intresse, spänning och att döma av valresultatet mycket entusiasm.
Publicerade i Global Finland 25-10-11
martes, 25 de octubre de 2011
martes, 4 de octubre de 2011
Brasilien vill göra upp med sitt förflutna
Det blåser nya vindar i Brasilien även vad gäller de mänskliga rättigheterna. Efter många turer och returer beslutade andra kammaren i det brasilianska parlamentet att en sannings-kommission skall bildas för att utreda de brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks under militärdiktaturen (1964-1985). Nu måste senaten säga sitt, men man tar för givet att beslutet går igenom.
Nu tar Brasilien ett historisk steg och mycket beror på presidentens Dilma Rouseffs engagemang i frågan. Hon beordrade kongressen att skynda på beslutet efter åratal av politiska diskussioner. Hon själv fängslades och torterades under militärdiktaturen. I bakgrunden finns militärerna som fruktar rättsprocesser för mord och tortyr och politiker som inte vill röra alldeles för mycket i det förflutna.
Sanningskommissionen kommer inte att ha domstolsbefogenheter för att döma de skyldiga. Dess uppgift blir bara att lämna en rapport till staten. Många ser detta som en svaghet och regeringen hade tidigare gjort klart att en amnestilag från 1979 som skyddar militärerna skall respekteras. Människorättsgrupper hävdar å sin sida att de bevis som kommissionen kan ta fram kommer att användas för att inledda rättsliga processer mot militärerna.
”Vi kommer att kämpa för att ställa de skyldiga inför domstol, vi vill att sanningen ska fram och vi vill också ha rättvisa”, säger advokaten Modesto da Silveira som försvarade politiska fångar under diktaturen.
Interamerikanska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna förklarade förra året att amnestilagen från 1979 kan inte ha någon rättslig verkan. Diktaturen i Brasilien var inte lika blodig som den i Chile eller i Argentina men brotten begicks. Enligt människorättsgrupper dödades mellan 400-450 vänsteranhängare och cirka 160 är fortfarande försvunna. Tortyr var satt i system, många människor fängslades och många fick gå i exil. Nu kan Brasilien göra upp med sitt förflutna. Frågan är bara om den politiska viljan räcker och att man är beredd att löpa linan ut.
Eduardo Berezán
Publicerade i Global Finland 4.10.2011
Nu tar Brasilien ett historisk steg och mycket beror på presidentens Dilma Rouseffs engagemang i frågan. Hon beordrade kongressen att skynda på beslutet efter åratal av politiska diskussioner. Hon själv fängslades och torterades under militärdiktaturen. I bakgrunden finns militärerna som fruktar rättsprocesser för mord och tortyr och politiker som inte vill röra alldeles för mycket i det förflutna.
Sanningskommissionen kommer inte att ha domstolsbefogenheter för att döma de skyldiga. Dess uppgift blir bara att lämna en rapport till staten. Många ser detta som en svaghet och regeringen hade tidigare gjort klart att en amnestilag från 1979 som skyddar militärerna skall respekteras. Människorättsgrupper hävdar å sin sida att de bevis som kommissionen kan ta fram kommer att användas för att inledda rättsliga processer mot militärerna.
”Vi kommer att kämpa för att ställa de skyldiga inför domstol, vi vill att sanningen ska fram och vi vill också ha rättvisa”, säger advokaten Modesto da Silveira som försvarade politiska fångar under diktaturen.
Interamerikanska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna förklarade förra året att amnestilagen från 1979 kan inte ha någon rättslig verkan. Diktaturen i Brasilien var inte lika blodig som den i Chile eller i Argentina men brotten begicks. Enligt människorättsgrupper dödades mellan 400-450 vänsteranhängare och cirka 160 är fortfarande försvunna. Tortyr var satt i system, många människor fängslades och många fick gå i exil. Nu kan Brasilien göra upp med sitt förflutna. Frågan är bara om den politiska viljan räcker och att man är beredd att löpa linan ut.
Eduardo Berezán
Publicerade i Global Finland 4.10.2011
Suscribirse a:
Entradas (Atom)