martes, 26 de julio de 2011

Tiempos duros en Argentina, memorias de un pionero sueco en la patagonia

La Secretaría de Cultura de la Provincia de Chubut  acaba de publicar
la traducción del sueco al castellano del libro de Oscar Lundqvist Hårda tag i Argentina.
El trabajo me  llevó su tiempo pero finalmente se  pudo terminar. Tiempos duros en la Argentina, ese es su título en castellano, es una especie de puente a la historia y al encuentro de culturas diferentes. La que sigue es una parte de mi prólogo;   

Oscar Lundqwist llegó a la Argentina a punto de comenzar el siglo veinte. Con apenas 20 años y como marinero ya había recorrido buena parte del mundo. Un hecho fortuito cambió su destino y lo condujo finalmente a la Patagonia una tierra virgen y llena de promesas. La Argentina de aquel entonces todavía no había cumplido su primer centenario y recibía a
inmigrantes de todo el mundo que se establecían a lo largo y ancho del país. Entre 1870 y 1914 ingresaron a la Argentina aproximadamente seis millones de extranjeros, la inmensa mayoría de ellos europeos: principalmente españoles e italianos, pero también franceses, suizos, alemanes, rusos, polacos y suecos. Los inmigrantes aceleraron el proceso de urbanización y  modificaron política, social y culturalmente el país. Había algunos suecos en Buenos Aires y un grupo importante en la provincia de Misiones. Atraídos por la actividad comercial de Oscar Lundqwist una decena de suecos llegaron hasta la patagonia. Emprendedor nato como tantos que se afincaron en el sur argentino, Oscar era inquieto, curioso y abierto al contacto con la gente. Su relato está estructurado en forma de anécdotas y tiene el color y la crudeza de una visión del mundo donde la perspectiva escandinava y europea de la época está siempre presente. El relato nos lleva por caminos hasta entonces nunca recorridos y nos habla de encuentros entre culturas, vivencias compartidas y sueños de progreso. Oscar Lundqwist fue testigo del nacimiento de la ciudad de Comodoro Rivadavia y su almacén de ramos generales, el almacén de los suecos, dio origen a un pueblo, Gobernador Costa. Tiempos duros en Argentina es un relato autobiográfico  que desde un rincón de la  inmensa geografía sureña  deja un valioso testimonio de la Patagonia y de la Argentina de aquel entonces.
/Eduardo Berezán

Latinamerika: Kvinnor intar den politiska scenen


EDUARDO BEREZÁN
publicerade i Global Finland / 26.7.2011
I Bolivia är hälften av alla ministrar i Evo Morales regering kvinnor. Kolossen Brasilien ligger lite efter, men den kvinnliga presidenten Dilma Rouseff måste ändå vara nöjd, nästan 30 procent av hennes ministrar är just kvinnor. Grannen Argentina har en kvinnlig president och de argentinska kvinnorna har ökat sin närvaro i parlamentet från 4 till 39 procent. I den annars så mansdominerade latinamerikanska politiken är kvinnorna verkligen på offensiven. 

Mabel Bianco från kvinnorättsorganisationen FEIM i Buenos Aires, berättar entusiastiskt om det nya som sker. Son ett gott exempel nämner hon Chiles f d presidenten Michelle Bachellet, men hon talar också varmt om Laura Chinchilla från Costa Rica och även om Keiko Fujimori som nyligen försökte bli Perus nye president. Kvinnorna är också starkt representerade i parlamenten och i kommunerna. Det här är utan tvekan kvinnornas årtionde i Latinamerika, säger Mabel Bianco.

Just Michelle Bachellet är något av ett latinamerikanskt paradigm. Hon har blivit en viktig kvinnlig ledargestalt i regionen och hennes pensionsreform står nästan i en klass för sig. Reformen förbättrade ekonomin för alla chilenare som haft låga inkomster men framför allt hjälpte kvinnorna att komma ur fattigdomen. Flera kvinnorättskämpar säger att detta är just bland det viktigaste som skett i Latinamerika de senaste åren.
En förklaring till det ökade kvinnliga politiska deltagandet i Latinamerika är att de sociala villkoren har förbättras, kvinnorna har haft tillgång till högre utbildning och det finns fler kvinnor i arbetslivet. En förändrad allmän attityd till kvinnligt ledarskap har också spelat in.

Kvinnorna i Latinamerika har arbetat hårt inom partier och sociala rörelser och fått tillgång till den politiska maktstrukturen. Det har blivit bättre i regionen, det är lite mera jämlikt och det inger förhoppningar inför framtiden.