Latinamerika är rik på metaller och på senare år har regionen tagit emot 25 procent av alla gruvinvesteringar i världen. Tusentals gruvprojekt bredder ut sig från Mexiko till Patagonien. Men gruvindustrin skapar inte bara inkomster, många anser att den är också en fara för miljön.
I Ecuador marscherade nyligen indianorganisationen CONAIE mot gruvföretagen och den storskaliga gruvdriften. De är bland annat rädda för att gruvdriften skall förstora dricksvattnet.
Den ecuadorianska regeringen undertecknade nyligen ett avtal med kinesiska Ecuacorriente för utvinning av koppar i provinsen Zamora i Amazonas. Projektet kommer att ge inkomster på 20 000 miljoner dollar och staten skall behålla en fjärde del.
Avtalet har skapat irritation och protester och den ecuadorianska regeringen står nu inför ett slags dilemma. Man vill bryta landets beroende av oljeexporten och satsa på gruvindustrin. Men detta kan inte göras utan att miljön respekteras och hänsyn tas till människornas oro. Ekvationen fungerar inte alltid helt bra.
I norra Argentina har byborna i Andalgalá satt upp vägblockader för att protestera mot gruvprojektet Agua Rica, där är de också rädda för liv och miljön. Men provinsregeringen försvarar projektet och vänder människorna ryggen.
I Peru i Cajamarca-provinsen har protestesterna pågått i flera månader mot den planerade guld- och kopparutvinningen i Congas-gruvan. Det händer lite överallt där gruvor finns eller planeras. Gruvindustrin i Latinamerika har nästan blivit synonym med sociala konflikter.
I grund och botten handlar det om hur de stora inkomsterna ska fördelas, men det handlar också om konflikten mellan utveckling och miljön. En svår balansgång när stora ekonomiska intressen står på spel.
EDUARDO BEREZÁN
Publicerade i Global Finland 4.5.2012
