Brasilien vill göra upp med sitt förflutna

 Det blåser nya vindar i Brasilien även vad gäller de mänskliga rättigheterna. Efter många turer och returer beslutade andra kammaren i det brasilianska parlamentet att en sannings-kommission skall bildas för att utreda de brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks under militärdiktaturen (1964-1985). Nu måste senaten säga sitt, men man tar för givet att beslutet går igenom.

Nu tar Brasilien ett historisk steg och mycket beror på presidentens Dilma Rouseffs engagemang i frågan. Hon beordrade kongressen att skynda på beslutet efter åratal av politiska diskussioner. Hon själv fängslades och torterades under militärdiktaturen. I bakgrunden finns militärerna som fruktar rättsprocesser för mord och tortyr och politiker som inte vill röra alldeles för mycket i det förflutna.

Sanningskommissionen kommer inte att ha domstolsbefogenheter för att döma de skyldiga. Dess uppgift blir bara att lämna en rapport till staten. Många ser detta som en svaghet och regeringen hade tidigare gjort klart att en amnestilag från 1979 som skyddar militärerna skall respekteras. Människorättsgrupper hävdar å sin sida att de bevis som kommissionen kan ta fram kommer att användas för att inledda rättsliga processer mot militärerna.
”Vi kommer att kämpa för att ställa de skyldiga inför domstol, vi vill att sanningen ska fram och vi vill också ha rättvisa”, säger advokaten Modesto da Silveira som försvarade politiska fångar under diktaturen.

Interamerikanska Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna förklarade förra året att amnestilagen från 1979 kan inte ha någon rättslig verkan. Diktaturen i Brasilien var inte lika blodig som den i Chile eller i Argentina men brotten begicks. Enligt människorättsgrupper dödades mellan 400-450 vänsteranhängare och cirka 160 är fortfarande försvunna. Tortyr var satt i system, många människor fängslades och många fick gå i exil. Nu kan Brasilien göra upp med sitt förflutna. Frågan är bara om den politiska viljan räcker och att man är beredd att löpa linan ut.

Eduardo Berezán

Publicerade i Global Finland 4.10.2011