Rättvisan hinner i kapp bödlarna

Domstolen är sprängfylld av människor. Där finns släktingarna till både offren och förövarna. Spänningen ligger i luften men också sorg och förtvivlan. Bödlarna sitter tillsammans och från min plats i rätten kan jag se rakt in i deras ögon. Jag ser kylan, hatet men även förvåning. För mer än trettio år sedan kunde de bestämma över liv och död och nu sitter de där och ska dömas för brott mot mänskligheten.

Det handlar om El Vesubio, ett koncentrationsläger i militärdiktaturens Argentina på 70-talet.  Bara i El Vesubio försvann mer än 1 500 människor.Där sitter f.d. generalen Héctor Gamen, f.d. översten Hugo Pascarelli och fem militärer till. De är anklagade för 156 fall av tortyr och mord. De lyssnar på domarna, verkar nervösa och deras blickar är liksom tomma, jag undrar vad de tänker: ångrar de sig?  

Generalen och översten får livstidfängelse och de andra fem får sitta inne mellan 18 och 22 år. Människorna i rätten protesterar, de ville ha ännu hårdare straffar. Men de anklagade är alla gamla nu och kommer förmodligen att dö i fängelse. 28 år har gått sedan demokratin återinfördes i Argentina men såren efter militärdiktaturen är fortfarande öppna. Officiellt har 13 000 människor försvunnit under militärernas tid vid makten, 1976–1983, men människorättsorganisationer räknar antalet försvunna till 30 000.

1986 dömdes de högsta militära ledarna som stod i spetsen för kuppen till långa fängelsestraff. Men strax därpå, och som ett resultat av militära påtryckningar, antogs två amnestilagar. Några år senare blev alla som dömts benådade. Högsta domstolen beslutade 2007 att dessa åtgärder stred mot författningen. Beslutet öppnade äntligen vägen för rättvisan och nu är cirka 1 500 militärer häktade och i väntan på rättegång. Det har varit många turer och returer, det har tagit tid men Argentinas öppna sår kan nu kanske börja läka en gång för alla.
EDUARDO BEREZÁN

Publicerade i Global Finland 11.8.2011